Improvisation: Berättelsen är alltid grunden
Marvins första improlärare 1969 var Ingvar Kjellson. I mitten av 70-talet höll Keith Johnstone kurser i Gränna där Marvin deltog. Ävenså i närvaro på Unga Klara när föreställningen ”Fläskhästarna” skapades med hjälp av Keiths bok ”Impro”. Marvin började undervisa i impro 1977 och första klassen var Teaterförbundets Frilansavdelning och så har det fortsatt. Vill du veta mer om Impro och Varför Impro är så givande och utvecklande. Är du en erfaren Improvisatör eller har du kommit en bit på vägen så är Impro för Improvisatörer kanske något för dig. Du kanske precis börjat och är intresserad av Impro för alla eller kanske är intresserad av att utveckla genom Mask mer info finns. Tryck på knapparna nedan
”ALLA” – * Som jag intervjuade om sin”LivsLinje” på impro@boulevard. Hasse Alfredsson, Marie Göranzon, Björn Skifs, Jan Guillou, Jan Malmsjö, Kristian Luuk, Johan Glans, Michael Treschow, Helge Skoog, Eva Röse, Kattis Ahlström, Maria Wetterstrand, Özz Nûjen, Mona Sahlin, Peter Wahlbeck, Ernst Billgren, Per Morberg, Alexandra Charles, Anders Lundin, David Batra, Johan Ulvesson, Sissela Kyle, Lennie Norman, Annika Lantz, Peter Jihde, Pia Johansson, Ara Abrahamian, Björn Gustavsson d.y, Ulla Skoog, Paolo Roberto, Lasse Åberg, Petra Mede, Sven Wollter, Siw Malmkvist, Harriet Andersson, Stefan Sauk, Cecilia Frode, Gudrun Schyman, Plura, Klas Östergren, Kim Andersson, Alexandra Rappaport, Louise Hoffsten, Tommy Körberg, Per Eggers, Andreas Lundstedt, Kajsa Ernst, Michel Bindfeldt, Lia Boysen, Nils Moritz, Tommy Blom, Mikael Segerström, Marie Piccaso, Zinat Pirzade, Simon Norrhton, Lotta Ramel, Pija Lindenbaum, Rachel Mohlin, Sten Nilsson, Niklas Strömstedt, Mikael ”Prinsen” Trolin, Lennart Jäkhel, Peter Jidhe, Carl Jan Granquist, Anna Lindmarker, Torkel Peterson, Sten( i Sten & Stanley), Gunvor Pontén, Mikkel Jensen, Carolin Krook, Ellen Mattson, Peter Jidhe
Calle, Helen, Ola, Lotta, Ulf, Myra, Daniel, Elin, Daniel,
Sofia, Oskar, Ulrika, Per, Inga, Roger, Åsa, Kalle, Anton
Marvin får frågan;
– Ni kastar er ut och improviserar – du vet inte vart du hamnar, är du rädd?
Det finns så många rädslor som hindrar människor från att bli sig själv. Rädd för något som varit, rädd för framtiden. Hjärnan parera stressen och det rädslor som hindrar oss från att vara i nuet. I improvisationen är jag enbart i nuet.
”Gör den andre lycklig”.
Om jag gör min partner lycklig. Så slappnar hen av och får tillgång till sig själv, sina inre resurser och kommer med idéer, som vi bollar och jag kan ge en idé tillbaka. Går hen från scen och är lycklig så – ja, då har jag lyckats.
Alltså fokus på ”den Andre” inte på min rädsla
Det blir en trevlig arbetsplats. Ja, och naturligtvis, publiken tar lättare till sig det vi säger, när de känner av vår enkla glädje. Vi hamnar på en lycklig plats – och jag delar lyckan med min partner och med publiken, för de är ju också med oss. Eftersom vi litar och lutar oss mot vår publik.Eftersom nuet alltid blir såsom nuet skall bli.
Där är det bra att hamna